DET KVINNLIGA NÄTVERKET FÖR LEDARSKAP • FÖRETAGANDE • KARRIÄR

Anna Borgeryd, Polarbröd

”Att skriva romanen påverkade mig som företagare”

Hon är doktorn i statsvetenskap som styr en av Sveriges största brödkoncerner – och författaren som ville skriva en romantisk komedi och hittade sin livsuppgift: Att berätta om vår överlevnad på ett sätt som talar till känslorna.

Text Catharina Hansson

 

Polarbröds styrelseordförande och är långtifrån den första företagsledaren som skriver en bok. Men kanske är det lite ovanligare med en roman. Och en kärlekshistoria där det ekonomiska systemet ifrågasätts är nog närmast unikt.
Huvudpersonen i romanen Tunna väggar, som nu ges ut på engelska av det brittiska förlaget New Internationalist, är sjuksköterskan Vera som vill rädda världen. Den drivkraften är inte främmande för författaren Anna Borgeryd, koncernstrateg och ordförande för styrelsen i familjeföretaget  Polarbröd:
– Jag har alltid varit intresserad av världen och av att vara med och lösa de stora världsproblemen. När jag var tonåring skrev jag till Michail Gorbatjov och tackade för att han stängt ner kalla kriget. Jag tänkte redan som ung mycket på de stora sammanhangen och vad vi behöver göra för att säkra en bra framtid.
Berättelsen i romanen har följt Anna i mer än femton år. När hon hade doktorerat i statsvetenskap med en avhandling om global konflikthantering, (Managing Intercollective Conflict – Prevailing Structures & Global Challenges) vilade hon och läste bara romaner, tänkte att hon skulle sluta försöka vara med och rädda världen. Då föddes tanken att hon ville göra något bara för att det var kul. Hon skulle skriva en romantisk komedi!

Det blev ett filmmanus, som hon skickade in anonymt till en manustävling på hösten år 2000 – och vann. Filmproducenten Göran Lindström ville göra långfilm av manuset, men det drog ut på tiden, han gjorde Såsom i himmelen och andra projekt kom emellan. Och så, 2008, under finanskraschen, gick filmbolaget i konkurs.
– Då arbetade jag om historien till en roman.
En bit in i skrivarbetet insåg Anna att hon nog fortfarande försökte vara med och rädda världen. Men denna gång tog hon upp överlevnadsfrågorna på ett sätt som talar till känslorna.
–En av mina redaktörer sa ”Intellektuellt är vi tillräckligt informerade om att vi är på kollisionskurs med biosfären. Men vi inser det inte känslomässigt. Det är känslor som påverkar beteenden.”
–Då anade jag varifrån det märkliga drivet i arbetet med Tunna väggar kom. För jag tror det är som de säger: If you want to change the world, change the story.

Anna hade tidigare känt att hennes karriär var  splittrad mellan universitetet och familjeföretaget. Men när hon skrev romanen så såg hon den starka röda tråden, hur hennes liv hänger ihop.

Anna fastnade halvvägs i arbetet med att göra om filmmanuset till roman. För att kunna fortsätta, behövde hon veta vad det var som hände i finanskraschen 2008 – i samhället och i världen.
– Jag la skrivandet åt sidan och läste på om finanskraschen. Jag såg ett mönster, hur den ekonomiska spelplanen skapar ohållbarhet. Där finns så mycket inslag av kasino och pyramidspel. Hela systemet skapar handlingskraft som leder åt fel håll.
Romanen fick mig över tröskeln, ’jaha det är därför vi ångar på med Titanic mot undergången’!

Hon menar att vi utgår ifrån antagandet att världen är oändlig och oförstörbar, och beter oss som om det vore så, trots att naturvetarna under lång tid bevisat motsatsen. Men vi vägrar att ta in fakta och tycks i stället tro att mer tillväxt är lösningen.
– Men pengar är inte verkligt välstånd, de är bara anspråk på välstånd, förväntningar. De materiella sakerna som håller oss vid liv, och är grunden för allt vi vill kunna köpa för pengarna, är istället den begränsade naturen, som skogen, det levande havet, jorden.
– Världens centralbanker ägnar sig mycket åt ”kvantitativa lättnader”. Och privata banker skapar det mesta av köpkraften i samhället. I realiteten handlar det om att från tomma intet skapa nya pengar, att försöka stimulera ekonomisk tillväxt genom att bygga allt större skulder. Även om vi just nu ser många priser som sjunker, så är det samtidigt rikemansinflation med stigande priser på värdepapper och fastigheter.

Eftersom skulderna nu växer snabbare än produktiviteten kan öka på en begränsad, allt hårdare ansträngd, planet, så är vi obönhörligen på väg mot en eller flera krascher, menar hon.
–Vi byggde vår moderna civilisation när vi var en liten värld på en stor planet. Nu är vi en stor värld på en liten planet, för att citera Johan Rockström, professorn i miljövetenskap.
–Problemet med det ekonomiska systemet av idag är att det kräver ständig exponentiell tillväxt. Men det är fysiskt omöjligt att fortsätta 1900-talets tillväxtkurvor i detta århundrade.
–Som beslutsfattare måste vi utgå ifrån naturlagarna. Vi är fysiska varelser som lever av fysiska resurser, vi kan inte leva på ettor och nollor. Nu ser vi hur det livsförsörjande börjar krackelera omkring oss, med till exempel färskvattenbrist, utfiskning och ökande flyktingströmmar.
– Vi står inför valet mellan att bygga om hela systemet för hur vi försörjer oss eller att fruktlöst för-
söka fortsätta som vanligt och se katastroferna rada upp sig. Hur vi än gör finns det inget ’business as usual’ i framtiden.

Insikterna från researchen för romanen, om det ohållbara försörjningsläget i världen, har fått genomslag i företagandet.
– Vi jobbar sedan 2012 i Polarbrödskoncernen med att ställa om våra försörjningsflöden. Den största utmaningen vi har är ett hållbart jordbruk, trots att vi jobbar med det miljösmarta livsmedlet bröd. Ett jordbruk som håller i längden måste vara fossilfritt och bygga på kretslopp som vårdar jordar och skonar vattendrag. Vi jobbar även systematiskt för fossilfria transporter och emballage.

– För några år sedan tyckte många att hållbarhet var en liten gullig fråga på sidan, att ekonomin var det viktiga. Men om man tar in det faktum att det ohållbara kommer att sluta fungera, så inser man att hållbarhet är en överlevnadsfråga, och den grundläggande ekonomiska frågan.
Vi kan inte bli hållbara över en natt, det behöver vi sätta igång med, det kommer attt ta tid. Det blir alltmer bråttom. Vi behöver bli fler som nu arbetar med att fysiskt bygga om flödena, för vi kan inte bli hållbara över en natt, det kommer att ta tid. Det blir alltmer bråttom.
Jag hörde ett alarmerande exempel före jul; en bekant som sitter i styrelsen för ett företag i fiskbranschen, där har de det ekonomiska problemet att de plötsligt inte har någon fisk halva tiden på året. Resursmarginalerna i världen krymper, helt enkelt, och det kommer att få alltmer kostsamma konsekvenser.
Men Anna Borgeryd är hoppfull. Hon ser positiva tecken runtom i världen.
– Det hände något 2015. Jag tror det handlade om att konsekvenserna av klimatförändringarna har börjat bli synliga. 195 länder skrev på Parisöverenskommelsen. Där fanns insikten om att redan 1 grad varmare temperatur på jordklotet är farligt.
Klimatskeptikerna är idag marginaliserade. Fossilintressenas finansiering av dem har blivit allt tydligare.

Men, frågan måste ändå ställas. Kan man driva klimatfrågan och ändå vara del av ett näringsliv som bygger på tillväxt?
– Jag är inte för tillväxt och inte emot tillväxt, säger Anna Borgeryd. Den viktiga frågan är ju vad är det vi vill ska växa? Inte mängden växthusgaser, döda havsbottnar, människor på flykt.
–Självklart finns det saker som måste växa – förnybar energi, försörjningen i områden i världen där industrialiseringen inte finns. Om kvinnor som får gå flera mil om dagen för att hämta ved istället får en solpanel – det är grön tillväxt. De slipper elda och frigöra koldioxid. Växtligheten får vara kvar, så att man inte får en öken. De får en ren spis utan ohälsosam rök och kanske en läslampa på kvällen, så att de kan studera.
– Det jag vänder mig emot är att tillväxt krävs till varje pris, och på vilket sätt som helst. Vi har knappt haft en riktig tillväxt i västvärlden sedan 1980-talet, vi har mest ökat belåningen till konsumtion. Det är det jag i romanen kallar för pseudotillväxt, en falsk tillväxt som långsiktigt kostar mycket mer än den kortsiktigt smakar.

Handlingen i Anna Borgeryds roman börjar hos en indianstam i Colombia.
– Vår civilisation har haft en nedlåtande syn på urfolk , ansett dem bakåtsträvande och vidskepliga. ”Vi är överlägsna tack vare vår rationella vetenskap.” Men nu, när samma vetenskap säger oss att många av de normer som naturfolken lever efter faktiskt har naturvetenskaplig grund, har vi svårare att ta till oss det.
Det tycks snarare som om vår industriella civilisation vilar på en fundamentalistisk, icke-vetenskaplig världsbild av ständig materiell tillväxt på en ändlig planet, som står i skarp konflikt med alla naturlagar.

Företagandet är inpräntat i Anna Borgeryds DNA från allra första början. Hon har suttit i Polarbröds styrelse sedan hon var 18 år.
–Jag och min syster fick vara med och lösa problem vid köksbordet när vi var små. Mamma och pappa tyckte ofta olika och jag tog inte sällan medlarrollen: ’På vilket sätt har han rätt? På vilket sätt har hon rätt?’ Jag kunde se att en oenighet som hanterades väl var nyttig – då kom de fram till väldigt bra beslut.
Systern Karin Bodin är idag VD, Anna är styrelseordförande.
–Min syster och jag har samma värderingar, men olika styrkor. Hon är en ledare och organisatör, jag är strategisk och visionär. Det är en bra kombination.
– Vinst är ett viktigt medel för oss, men det har aldrig varit slutmålet. Det är andra saker som är mål, det ligger sedan länge som en grundvärdering i familjen: Mormor ville nå ut från Älvsbyn med något av världsklass, morfar drevs mycket av att skapa jobb på orten. Till detta lägger vår generation nu målet att vara med och ställa om till en uthållig försörjning.

Som företagare lever Anna Borgeryd efter sitt patos för miljön. Hon säger att Polarbrödskoncernen är som ett litet labb för den nödvändiga omställningen till en försörjning som inte undergräver planetens biosfär.
– Jag är lycklig nog att ha medägare som delar min vision. Företagandet ska vara hållbart, det vi gör ska hålla i längden. Nu har vi till exempel investerat i fyra egna vindkraftverk som levererar all den energi som bagerierna förbrukar.
– På kort sikt har det inte varit lönsamt, då elpriserna har varit extremt låga nu. Men vindkraftverken har en livstid på minst 25 år och på den tiden kommer det att hända mycket. Den smutsiga el som finns i världen kommer att stängas ner eller belastas med sina egna kostnader. Då blir vindkraften lönsam. •••

 

Spara

Spara

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *