DET KVINNLIGA NÄTVERKET FÖR LEDARSKAP • FÖRETAGANDE • KARRIÄR

Heligt förbannade Birgitta

Boken Duktiga flickors revansch verkar stundtals skriven i ett raseri. Mot småpåvarna, mot skolgårdsmobbarna, mot curlingkvinnorna som sopar för odugliga män. Men Birgitta Ohlssons vrede är av det slag som öppnar fönster och släpper in syre – en vrede vi skulle önska att man såg mer av hos våra politiker.
Av Catharina Hansson

* Intervjun gjordes innan Birgitta Ohlsson i våras gick ut och berättade att hon kandiderar som partiledare för Liberalerna.

 

När jag står och talar med Birgitta Ohlsson på en förlagsfest kommer en kvinna fram till henne och säger, utan att visa minsta tecken på att ha druckit för mycket av förlagsvinet:
– Jag är vänster, men jag tycker att du är fantastisk.

Så är det med Birgitta Ohlsson. Tidningen ETC har kallat henne ” Sveriges enda liberal som kan få vänstermänniskor att tro att de har släktskap med Folkpartiet” (ja, det var innan namnbytet till Liberalerna). Inte bara för att hon är den inom borgerligheten – ibland den enda, känns det som – som driver feministiska frågor. Kanske än mer för att hon är den mest socialliberala profilen inom sitt parti.

Och sannolikt var det också denna hennes tydliga profil som orsakade höstens stora turbulens i partiet. Eller var det den svenska avundsjukan? På ytan handlade det konkret om att Birgitta Ohlsson hade gått emot partiledningen i två viktiga frågor. Dels hade hon offentligt kritiserat partiledaren Jan Björklunds trevare till Sverigedemokraterna. Dels hade hon på DN Debatt gått emot partikollegorna som ville stoppa religiösa friskolor. Birgitta Ohlsson hamnade ensam i skottelden mellan partiets kravliberaler och socialliberaler.
Anna Starbrink, landstingsråd och partistyrelseledamot, gick ut och krävde att Birgitta Ohlsson skulle lämna partiledningen.
”Jag tycker att man ska välja om man ska vara med och leda partiet eller om man vill vara en fri debattör. Nu har hon valt att vara en fri debattör. Då tycker jag att det är rimligt att hon lämnar vår partiledning”, sade hon till Ekot i Sveriges Radio.
Tina Acketoft, vice gruppledare i Liberalernas riksdagsgrupp, uttalade sig även hon i Ekot:
”Jag skulle vilja påstå att måttet nu är rågat för de flesta av oss som inte längre har något förtroende för Birgitta Ohlssons ledarskap i partiet”.

 

Att Liberalerna, med 5,6 procent i senaste väljarbarometern, ens överväger att peta på sin starkaste kandidat – Birgitta Ohlsson fick dubbelt så många personröster som Jan Björklund i senaste valet – är förbluffande. Eller kanske inte. Många tror att hon helt enkelt blivit för stor för sitt eget parti.
Birgitta Ohlsson fick upprepa samma mantra om och om igen, tålmodigt, i många och långa intervjuer denna höst:
– Man brukar ju säga att när det stormar så gör det att trädens rötter söker sig djupare. Vi måste söka våra liberala rötter.
Trots striderna. Lojal med sitt parti.

Men när jag träffar Birgitta Ohlsson för en intervju står det klart att hon allvarligt funderar på att lämna politiken helt.
–  I samband med turbulensen under hösten fick jag ett mycket attraktivt jobberbjudande från näringslivet, berättar hon. Jag åkte till London för att träffa ett internationellt företag för att diskutera ett toppjobb.
Även om hon tackade nej till just detta – ”man ska gå till något inte fly från något”, säger hon – så var fröet sått. Det finns ett liv utanför politiken.
– Jag vet inte hur jag kommer att göra, säger hon. Jag tänker att nu, utöver mitt riksdagsuppdrag, kommer mycket att handla om boken en tid framåt och sedan får jag se. Det kommer att behövas förändring för att jag ska stanna kvar.

I sin nyutkomna bok Duktiga flickors revansch skriver Birgitta Ohlsson:
”Trots allt det överväldigande stöd jag fått både från partimedlemmar och riksdagskollegor och från allmänheten känner jag mig trött på att sitta i sju timmar långa mobbningsliknande möten i riksdagsgruppen, läsa Facebookinlägg där jag beskrivs som värdelös och komma till jobbet veckorna under turbulensen utan att någon i partitoppen ens bemödar sig att fråga hur jag mår. Men är jag redo att lämna politiken, som betytt så mycket för mig i så många år av mitt liv?”

Birgitta Ohlsson är en engagerad och otroligt levande person att intervjua. Hon lutar sig framåt, gestikulerar, har ett oerhört allvar, men skrattar också mycket.
Vid vårt möte är vi båda fortfarande skakade av utgången av det amerikanska presidentvalet. Birgitta var där, i USA, redo att fira den första kvinnliga presidenten. Hon darrar på rösten när hon talar om det.
– Det var en sådan fruktansvärd besvikelse. Den ultimata skolgårdsmobbaren vinner över den duktiga flickan.
Samtidigt kan man säga att presidentvalet verkligen har banat väg för hennes bok. Dynamiken Trump – Clinton blir en illustration till det hon skriver om, duktiga kvinnor som knuffas undan av buffliga män. Och nu, mer än någonsin, behöver vi feministisk peppning.

I skolan var Birgitta Ohlsson tyst och tillbakadragen. Men duktig. Det var först i slutet av gymnasiet som hon hittade sin röst och började göra sig hörd. Sedan blev hon snabbt en tongivande person inom sitt parti och var ordförande i ungdomsförbundet under flera år. Under den tiden gjorde hon sig känd som en stridbar, verbal och hängiven politiker, långt utanför de egna leden.
– Jag var den tysta blyga och duktiga flickan som började höras mer först på gymnasiet, men duktig fortsatte jag att vara.
Feminismen har blivit hennes signum, men egentligen är det utrikesfrågor som intresserar henne mest. Drömjobbet är utrikesminister.

I början av 2000-talet kom en hel rad med böcker som handlade om duktiga kvinnor som mår dåligt, Diagnos: duktig : handbok för överambitiösa tjejer och alla andra som borde bry sig av Jennie Sjögren och Tinni Ernsjöö Rappe och Duktighetsfällan : en överlevnadshandbok för prestationsprinsessor av Aleksander Perski och Joanna Rose var de två mest framträdande.
Jag minns att jag själv var väldigt obekväm i den våg av balans-i-livet-hets och downshifting som följde. Vad gör man med sin eld när allt handlar om att släta till, varva ner, vara sval, ny-yogad och harmonisk?

Birgitta Ohlsson ser det som att debatten som kom i kölvattnet av de här böckerna också innebar en backlash mot kvinnor.
– Dessa böcker hade sina poänger och var lösningsorienterade. Men det fanns andra krafter som ville hålla duktiga kvinnor tillbaka. Nu såg de sin chans. Att vara duktig som kvinna blev en sjukdom.
– Man pratade om ”prestationsprinsessor”, men aldrig ”prestationsprinsar”. Flickor ska vara duktiga, visst, men inte för duktiga.
– Alla kvinnor jag känner som inte är födda med silversked och som har lyckats, har gjort det för att det är duktiga, säger Birgitta Ohlsson.
Hon tycker att debatten slår åt fel håll när man börjar se den duktiga flickan som ett svenskt medelklassfenomen. Själv vill hon gärna lyfta fram de duktiga tjejerna med invandrarbakgrund – de är många. Och gärna sätta frågan i ett större perspektiv.
– Den säkraste biljetten för en kvinna, globalt sett, till ett bättre liv, är att plugga hårt.

I sin bok tackar Birgitta Ohlsson ”alla dessa män som idiotförklarat mig” för sin karriär. Vi får inte veta vilka de är, men det är i alla fall inte Bengt Westerberg och Per Ahlmark, som hon hyllar i sin bok. Nuvarande partiledaren Jan Björklund nämner hon däremot inte en enda gång. Men hon talar gärna om unga medarbetare som hon själv har fått jobba med. De duktiga.
Men visst, medger Birgitta Ohlsson, kan duktigheten ha sitt pris.
– Jag har själv upplevt detta. 2006 fick jag en stresskollaps. Sedan dess har jag försökt bli snällare mot mig själv och framförallt sova mer.

 

BIRGITTA OHLSSON
Ålder: 41 år.
Aktuell: Med boken ”Duktiga flickors revansch” (Forum bokförlag).
Gör: Riksdagsledamot. Liberalernas utrikespolitiska talesperson. Med i World Economic Forums ledarskapsnätverk Young Global Leaders. Utmanar Jan Björklund om partiledarposten i Liberalerna.
Bakgrund: Ordförande i Liberala ungdomsförbundet. Invald i riksdagen sedan 2002. Ordförande Liberala Ungdomsförbundet 1999-2002, Ordförande i Republikanska föreningen 2002–2005. Ordförande i Liberala kvinnor 2007–2010. EU-minister 2010–2014.
Familj: Gift med juristen och folkrättsexperten Mark Klamberg som var hennes vice ordförande under tiden i ungdomsförbundet. Paret har två döttrar, snart 7 och 3 år.
Övrigt: Är vegetarian.
Motto: Sikta aldrig under din förmåga.

 

Birgitta Ohlssons
budord
för duktiga flickor

1. Du ska kräva meritokrati.
Du ska belönas och befordras efter prestation.
2. Du ska inte låta din bakgrund avgöra din framtid.
Be inte om ursäkt om du gör en klassresa.
3. Du ska inte curla karlarna.
Undvik att sopa rent för män som vill komma fram, och städa inte
undan deras misstag.
4. Du ska inte känna skuld.
Ingen kan upprätthålla perfektion på alla plan.
5. Du ska avslöja småpåvarna.
Låt inga grötmyndiga och dumdryga män sätta sig på dig.
6. Du ska välja den rätta/rätte med omsorg.
Alla män är inte småpåvar.
7. Du ska inse att cash is queen.
Försörj dig själv – egna pengar är egen frihet som ger egen makt.
8. Du ska säga ja till makt.
I yrkeskarriären är det viktigt att fånga möjligheterna när de dyker upp.
9. Du ska vara snäll – men inte dumsnäll.
Var generös mot andra, men undvik att bli utnyttjad.
10. Du ska följa din inre kanariefågel.
Du är som fåglarna som sjöng i de brittiska gruvorna. Utan syre kommer både
du och din sång att dö. Se till att vara på en plats där din duktighet uppskattas
och premieras.

One thought on “Heligt förbannade Birgitta

  1. Anita Lilja-Stenholm

    Utsatt för ”drottningsyndromet”, ”härskartekniker” och ”snåla skator reser hon sig gång på gång med värdighet, lojalitet och tryggt förankrad i en stark självkänsla och med en generositet som är beundransvärd. Må hon bli Liberalernas mångsidiga partiledare.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *