DET KVINNLIGA NÄTVERKET FÖR LEDARSKAP • FÖRETAGANDE • KARRIÄR

Kristina Lindhe | Våga tänka större!



Genom att skapa och sälja en hel livsstil bygger hon ett stort, starkt och expansivt företag.
Kristina Lindhe är kvinnan som marknadsför den amerikanska New Englandstilen i svensk tappning till hela världen – inklusive till amerikanerna själva.

Text Catharina Hansson

 

En vanlig beskrivning av ”kvinnligt företagande” är att man tänker smått och stannar i den lilla världen, med produkter för hem och barn och utan vare sig ambition eller möjlighet att skala upp och konkurrera, än mindre exportera.
Någon som aldrig har passat in i den mallen är Kristina Lindhe. Hon har byggt upp sitt företag Lexington högst målmedvetet, med visioner och högt ställda mål redan från början.
– Jag är uppväxt i ett väldigt kreativt hem, med fri tillgång till tyger, stickor, garner. Min pappa hade en möbelverkstad i källaren, som han jobbade med lite vid sidan om. Så jag trodde att alla barn hade möbelsnickeri i källaren!
– Sedan blev jag lärare för att jag trodde att det var det man kunde bli. Men även om det var väldigt givande på många sätt, insåg jag på att det inte alls var det jag ville göra. När jag kom till Stockholm upptäckte jag att man faktiskt kunde jobba med det man tyckte var roligt.

Kristina, hennes man och hennes mamma startade sommarbutiker och Kristina tänkte att det skulle bli ett sommarbutiksimperium. Men det var en ryckig tillvaro, med ojämn inkomst. När det så tillkom två barn blev det ohållbart.
– Då kom jag på att jag skulle göra ullfiltar. Jag kände till ett väveri som gått i konkurs, jag köpte deras vävstolar och garnerna hittade jag i ett annat konkurslager.
Kristina startade Arctic Wool Design, och sålde färgglada filtar över hela världen. Hon hittade en egen färgskala som var otroligt framgångsrik.
– Limegrönt och citrongult låg rätt i tiden, och första tiden gick det väldigt bra. Men jag fick snart lära mig att det var svårt med bara en produkt. Man måste ha ett sortiment med flera för att överleva. Filtarna hade bara en säsong.
Nu sneglade Kristina över Atlanten, mot amerikanska östkusten. Det fanns flera som gjorde kläder i östkuststil, märken som Ralph Lauren, Hilfiger och Gant. Men det var ingen som gjorde inredning.
– Jag såg väldigt tydligt att det fanns ett tomrum på marknaden, en möjlighet för den här typen av produkter. När jag besökte New England blev jag väldigt tagen av arkitekturen, de här husen i grånande cederträ, färgerna, årstiderna…

Kristina visste att hon behövde ett helt sortiment. Samtidigt satsade hon redan från början på att ta med sig sättet att arbeta med säsonger in i inredningsvärlden. Det fanns hittills bara i modevärlden, det var ingen som hade gjort prövat det när det kom till inredning förut. Hon köpte namnet Lexington.
– Vårt Lexington är en förort till Boston, Massachusetts, i hjärtat av New England. Från början var det bara jag, så jag gjorde ju typ allting. Men vi växte, och den första person vi anställde var en säljare
Ambitionen var redan från början att bygga ett internationellt varumärke. Målsättningen var att addera två marknader per år. Men starten var ganska tuff. Det räckte ju inte att Kristina visste vad hon ville göra, hon var tvungen att hitta personer som kunde göra det också.
– När vi hade kommit en bra bit på väg kände jag att nu kommer jag inte att klara av det här själv. Ska vi lyckas med det här behöver vi ett annat management. Så min man sa upp sig från sitt jobb som vd på Cederroths och gick in på heltid, och då tog det riktig fart. Idag har vi en ledningsgrupp där man tar ansvar för olika områden. Min man håller i sälj och export, jag jobbar med produkt och design, marknad och kommunikation. Totalt är vi 97 anställda i Sverige.

Lexington fick sin klädlinje på ett lite ovanligt sätt. I marknadsföringen användes ju modeller, med kläder. Kristina hade trollat ihop deras stil, och folk började höra av sig. De frågade inte om, utan var de kunde köpa kläderna.
– Det var en inköpare som verkligen tog strid för det här. Hon ville absolut ha ett plagg som en av modellerna bar. Så då startade vi vår klädlinje. Det här var 2008, och i den vevan öppnade vi också vår första egna butik. Tanken med den var att ha en plattform där man kan visa upp hela vårt sortiment.

Idag finns Lexington i 21 länder. Förutom 950 återförsäljare har man 25 egna butiker i tre länder, plus ett tjugotal butiker tillsammans med en kinesisk partner. Kristina har skrivit en bok om sitt företag, Living with Lexington, och sedan ett år tillbaka är företaget börsnoterat. Det har varit både bra och dåligt.
– Ja, jag skulle ljuga om jag sa att noteringen inte förändrat något. Det är bra för att det har tagit bolaget till en annan nivå, vilket ger en ny syn på vad Lexington är. Här finns en annan seriositet, vi har fått mycket uppmärksamhet och en helt annan tillgång till kapitalmarknaden.
– Men just rapporteringen tar mycket kraft. För oss är det väldigt viktigt med långsiktighet, och det tror jag blir svårare ibland när du har dina kvartalsrapporter.
En annan mindre trevlig del av att vara ett stort, framgångsrikt företag är att bli kopierad. Lexington har blivit efterapade både som koncept och produktmässigt.
– Vi gör legala åtgärder och vi har vunnit tvister. Men de människor som gör det här till sin affärsidé… det verkar så tråkigt, att bara försöka tjäna en massa pengar på andras idéer.
– Det allra viktigaste är att man hela tiden har fokus på vad man ska göra själv, jobba med det och vara bäst. Vi gör ju alla produkter från grunden, och jobbar väldigt mycket med våra kvaliteter. Och vi behöver en stor flexibilitet, påslakan finns till exempel i 38 olika storlekar bara i Europa, och sedan har vi alla amerikanska storlekar på det. Om du ska kunna ha flexibilitet och hyfsade ledtider så måste du ha leverantörer som kan matcha det, och det måste man jobba med hela tiden.
På väldigt lång sikt vill Kristina bygga ett stort och starkt internationellt varumärke, som ska kunna hålla för evigt. Hon ser ingen horisont på att kunna förse varumärket med nya produkter. Just nu har företaget stort fokus på Tyskland, där inredningen redan är stor, och kläderna ska in.
– Jag har så otroligt mycket kvar som jag vill göra med företaget och varumärket, och det känns viktigt. Man tänker ju sig alltid att man ska jobba lite mindre… men just nu står alla handelsföretag inför en spännande utmaning i och med stora gallerior å ena sidan och e-handeln å andra sidan. Hur ska man satsa – vad ska vara egna butiker, vad ska vara återförsäljare, e-tailers… det är spännande och ger stora möjligheter, men man vet inte riktigt var det ska landa. •••

 

Kristinas råd

  • När man ska starta någonting kan man lätt få lite övertro på sin idé. Stäm av den med några som du litar på, gärna någon som du vet vågar ifrågasätta. Kan du inte svara på allt är det ingen katastrof, du behöver inte döda din idé men modifiera den.
  • Man måste se en kund framför sig, det är en bra väg.
  • Gör en budget och försök hålla dig till den. Om du sedan inte håller dig till den så ska du i alla fall veta varför du inte gör det.
  • Kvinnor som startar företag skulle behöva våga tänka lite större och inte vara så rädda för det. Du kan skala upp!
  • Många tjejer fastnar i att vara duktig flicka. Jag har också varit duktig. Men om du gör alla saker bäst själv och tar över allt, blir du också sittande med alla detaljer själv. Och då sitter man kvar där och är duktig medan andra går vidare. Jag själv gillar inte när saker inte är 100 procent perfekt, men jag har förstått att jag måste släppa det.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *