DET KVINNLIGA NÄTVERKET FÖR LEDARSKAP • FÖRETAGANDE • KARRIÄR

Stilkriget


Mona Sahlins berömda och ifrågasatta handväska.

Det verkar fortfarande vara fritt fram att kommentera offentliga kvinnors utseende – men de allra mäktigaste har hittat sätt att slå tillbaka. Angela Merkel garderar garderoben med 90 likadana kavajer och tillrättavisar tabloiderna. Hillary Clinton har kapat kritikernas klädkort och avväpnar med humor. Men i Sverige blir debatten om en svensk toppolitikers yttre blodigt allvar.

Text Catharina Hansson

 

Vid en gala i Norge förvånade Angela Merkel världen med en ovanligt generös urringning och tabloiderna skrek. Genom sin pressekreterare tillrättavisade hon dem – ”det här skulle aldrig ha tagits upp om hon varit man”.

Angela Merkel började sin politiska bana som en en akademiker i manchesterbyxor från det gamla DDR.  Snart tog hon till sig den politiska klädkoden med dräkter, från början uniforma pansarkartonger. Ändå höjdes upprörda röster efter ett reportage i Bild am Sontag: ”Ska verkligen denna kvinna som ser ut som en hösäck representera Tyskland?”. Merkel hade då bjudit på sitt privata jag med säckiga byxor och lös skjorta på under en fisketur.
I dag bär hon ett slags uniform. Sedan 2005 lutar hon sig mot designern Bettina Schoenbach och lär ha 90 av hennes kavajer i exakt samma modell och passform. Bara färgen, materialet och kragen varierar. Makeup och hår fixas av proffs varje dag, utan variationer, och hon lär ha sagt att frisyren håller i 14 timmar med hjälp av rätt produkter.


Hennes konservativa stil signalerar stabilitet, trygghet och makt – här kommer en person som har viktigare saker att tänka på än sin garderob.
Det konsekventa klädvalet delar hon med en annan av världens mäktigaste kvinnor. Den tyska dagstidningen Frankfurter Allgemeine hade en gång två bilder av dessa två i liknande versioner av dessa kvinnliga kostymer som på konfektionsspråk kallas byxdress: ”Vem är Clinton, vem är Merkel?”.
Angela Merkel ramade in klippet och gav det i present till Hillary Clinton, då utrikesminister, vid ett möte i Vita Huset 2011.

Hillary Clinton vet att hennes varje steg, varje hårslinga och varje plagg som plockas ur garderoben hårdbevakas. Nu, under presidentkampanjen – mer än någonsin. Med avväpnande humor och självironi har hon lyckats vrida klädkortet ur händerna på sina kritiker.
Det första inlägget på Clintons Instagramkonto visar några patriotiskt vita, blå och röda byxdressar på rad, med texten ”Svåra val”. På sitt Twitterkonto kallar hon sig ”byxdressfantast”.
Clinton (och hennes kampanjmakare) har insett att kläder och utseende intresserar folk, så låt oss använda det som en dörröppnare – bara vi får igång ett samtal. Istället för att se det som ett problem har hon gjort det till ett verktyg.
Här hemma kunde vi se hur undersökande journalisten och vinnaren av Stora journalistpriset, Kerstin Weigl, så att säga föll på eget stilangrepp när hon skrev en krönika om vice statsminister Isabella Lövins brist på hårvård, klädstil och mineralsmink – ett så lågt och dessutom haltande person­angrepp att det slog tillbaka mot henne själv i en dånande ordstorm från rasande  kollegor, twittrare och debattörer.
Mer medvind hade de skribenter som 2007 tävlade i indignation över, i synnerhet, att det finns handväskor som kostar 70 000 kronor och konsumtionssamhället i allmänhet. Vem hade trott att handväskan, denna symbol för kvinnors frigörelse och uttåg ur hemmen, skulle bli föremål för en sådan attack.

Göran Perssons mindre berömda – aldrig ifrågasatta – handväska.

2010 blåste det upp igen. Den här gången var det Mona Sahlin som fotograferats med en röd väska från Louis Vuitton på en bild med samtliga partiledare efter en debatt. Det spekulerades i om den kostade en hel eller en halv månadslön för ett vårdbiträde, 6 000 kronor eller kanske rentav 15 000 kronor? Ingen tog någon närmare titt på de manliga partiledarnas handleder. Eftersom både Jonas Sjöstedt och Peter Eriksson hade lite för långa kavajärmar gick det inte att utröna vad de bar på bilden, men Fredrik Reinfeldts armbandsur lär kosta omkring 22 000 kronor. Fast han satt ju för all del på allianssidan i porträttet.
Senare avslöjade Liza Marklund att det var hon som gett Mona Sahlin väskan i 50-årspresent och att den kostat cirka 4 200 kronor. Och påpekade stillsamt att Göran Perssons handväska (ja, portfölj) från Bölebyns garveri kostade 50 000 kronor…

Den alltid strikt eleganta IMF-chefen  Christine Lagarde bär ofta någon av sina dyrbara scarves, som har givit upphov till en omfattande analys av vad de olika sätten att knyta och drapera dem signalerar. ”När hon knyter upp den markerar det en vändpunkt, som när en man lättar på slipsknuten – nu ser vi till att få jobbet gjort.”, som modejournalisten Robb Young beskrev det hela.
I Frankrike har det aldrig varit frågan om att dessa scarves skulle vara något annat än siden och pashmina från de finaste modehusen. Lika självklart är det att en kvinna i hennes position bär en Birkinväska från Hermés – pris från ca 100 000 kronor.   •••

 

Christine Lagardes självklara handväska.

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *