DET KVINNLIGA NÄTVERKET FÖR LEDARSKAP • FÖRETAGANDE • KARRIÄR

TOP MAN Percy Barnevik | Satsar allt på kvinnorna


Från att ha lett några av världens största företag har Percy Barnevik det senaste decenniet arbetat med världens minsta företag. Han vill lyfta in det bästa från företagsvärlden till biståndsvärlden: ambitiösa mål, uppföljning, gott ledarskap och teamarbete.

Text Catharina Hansson

 

Inför Percy Barneviks medverkan på Passion for Business event och vår intervju med honom är det mycket som ska förberedas. Frågor skickas i förväg och vi får noggranna instruktioner om hur allt ska riggas inför Percys presentation. Jag får intrycket att hans medarbetare på välgörenhetsorganisationen Hand in Hand är lite rädda för honom – och vem skulle inte vara det? Han är en av de tyngsta makthavarna i svensk näringslivshistoria, med topposter inom stora företag som Sandvik, ABB och Investor och internationella uppdrag bland annat i styrgruppen för den mytomspunna Bilderbergruppen. När jag läser intervjuer som gjorts med honom de senaste åren får jag också intrycket att han inte är överförtjust i journalister och ligger på bromsen i intervjusammanhang.
När vi så äntligen träffas inser jag att det är ingen  i Hand in Hand som är rädd för Percy – de är bara rädda om honom.

Jag möter en varm, klok och mycket generös person, som bjuder på sig själv med en stor portion humor. Den nu 75-årige Percy Barnevik är, trots lite trassel med hälsan, organisationens viktigaste ambassadör för att samla in medel och en av de beskyddande kollegorna i Hand in Hand säger:
– Vi älskar vår Percy!

Sedan många år tillbaka har Percy Barnevik en ny livsuppgift. Tillsammans med organisationen Hand in hand tänker han skapa 10 miljoner jobb bland världens fattigaste. Det är till största delen kvinnor som utbildas och tränas i entreprenörskap.
– Ju mer jag arbetar i fattiga länder, desto mer revolutionär tycks mig frågan om kvinnans ställning, skriver Percy Barnevik i sin bok Jag vill förändra världen.
Första kontakten med Hand in hand fick han för 16 år sedan. De organiserar och utbildar främst fattiga kvinnor, och ofta får man börja från början: kvinnorna lär sig läsa, skriva och räkna. Efter det lär de sig arbeta i grupp, samt enklare ekonomi: vad är ränta? Hur gör man när man amorterar? För att spara?
– Sedan ser vi på vad de kan producera. Ska de lära sig sy eller spinna, eller tillverka tvål eller öppna ett bageri? Vi utbildar också i marknadsföring och prissättning, hur man ska göra för att undvika oärliga mellanhänder. Sedan kan företaget dra igång med hjälp av ett mikrolån.
Att sätta rätt pris till rätt kund är en del av tricket. I en fattig by i Indien lärde sig invånarna att göra gödningsmedel av gödsel och hushållssopor med hjälp av miljoner av jordmaskar.
– En del tycker att maskarna är äckliga, men de är väldigt produktiva! De äter en och en halv gång sin egen vikt, varje dag!
Gödningsmedlet säljs både i enkla säckar till de lokala odlarna för ett pris, och till tiodubbla priset i små påsar till medelklassens villaträdgårdar. Påsarna är snygga, färgglada och har säljande namn som Excellent Organic Compost.
– Byinvånarna tyckte priset var hutlöst, men det är ju så marknadsekonomi fungerar. De rika kan gott betala!
Under sina 16 års verksamhet har Hand in hand tränat 1,7 miljoner fattiga människor, främst kvinnor. Dessa har startat lika många företag.
– Det är en bit på väg mot vårt mål, att skapa 10 miljoner jobb. Varje företag försörjer fem familjemedlemmar, inklusive bebisar och gamla. Det innebär att när vi når målet, har vi lyft 10 miljoner familjer ur extrem fattigdom.


Att Hand in Hand satsar på just kvinnligt företagande är varken slump eller politisk korrekthet – det beror på att det är så pengarna gör mest nytta.
– När männen får pengar så använder de dem till sig själva. Och de spelar och dricker. Kvinnor är mer ansvarstagande, och när de får in pengar går de till barnen, till deras skolgång, till sådant som gynnar hela familjen, säger Percy Barnevik.
Han berättar om den indiska kvinnan som fick låna ungefär tusen kronor för att köpa en elektrisk symaskin. Men mannen tog pengarna, gissningsvis för att supa upp dem. Vad han inte räknat med var de andra medlemmarna i kvinnogruppen. Gruppen var solidariskt betalningsansvarig för alla lån, så om just den här kvinnan inte kunde betala tillbaka skulle det drabba dem alla. Mannen attackerades av ett dussin rasande kvinnor, och lämnade raskt tillbaka pengarna.
– I fattiga byar har kvinnor traditionellt gjort 80 procent av allt arbete, förmodligen under tusentals år. Det är tragiskt att den kvinnliga frigörelsen tar så lång tid på sig att komma igång ordentligt. Men våra projekt sätter tonen och driver på utvecklingen, snabbar upp den.
Med programmen för företagande i byarna följer också sådant som IT-center, sopsortering och skolor.
– Detta ger inte minst nya förväntningar. När barnen får gå i skolan vill de bli läkare, tandläkare, lärare, poliser…

Det Percy Barnevik är stoltast över är att även om han dör i morgon, så lever företagen vidare. Hand in hand har skapat en robust struktur. Modellen gör inte heller mottagarna till passiva klienter.
– Vi möjliggör för de fattiga att ta ödet i sina egna händer. Det är en väldigt stor skillnad på att ta ansvar för sitt eget liv, jämfört med att vara helt beroende av den som (kanske) ger.
Hand in hand har lyckats skapa jobb till en otroligt låg kostnad, 20-30 dollar per jobb. Motsvarande projekt i till exempel FN:s regi kostar 40-50 gånger mer. Hur är det möjligt?
– Konsten är att vara snål på rätt sätt. Vi skickar till exempel inte ut västerlänningar utan använder lokalt folk, och många frivilliga. En svensk SIDA-anställd kostar över en miljon om året, med resor hem, barnen på Sigtunaskolan, luftkonditionering och så vidare.
En annan hörnsten är att ha järnkoll på pengarna, med täta uppföljningar, och nolltolerans mot mutor och korruption. Tillsammans med en liten, men effektiv, ledning samt ständiga krav på förbättring blir kostnaderna låga.

Under sina år har han märkt att företagens CSR-arbete (Corporate Social Responsibility) har ökat undan för undan.
– Kanske framförallt i Sverige, förut tyckte man att det här var statens sak. Men nu börjar våra företag ta efter engelska och amerikanska företags sätt att engagera sig. Visst är det bra att alla CSR-avdelningar, men man får inte dumpa hela ansvaret på dem. Alla i företaget, från vd och neråt, måste anamma det synsättet.

Om nu kvinnor är en sådan oslagbar resurs i utvecklingsländerna och är de som jobbar hårdast och bäst, varför har kvinnor här på hemmaplan inte det lättare i sina karriärer? Borde det inte gå tretton kvinnliga vd:ar på dussinet?
Percy Barnevik tror att den kvinnliga underrepresentationen beror allra mest på att män väljer män. Man väljer någon som man är lik, helt enkelt.
– Jag har aldrig tillämpat direkt kvotering vid en tillsättning på en tung post, men däremot krävt att listan över tänkbara kandidater alltid skulle innehålla kvinnor. Det är ju först när man börjar leta som man ser att de finns.
– Jag minns ett bråk i Sandvik när jag ville ha en kvinna, ekonom i grunden, till chef för ­ståldivisionen. Man jämrade sig över att hon inte ens var ­bergsingenjör.
Jag är ju själv ekonom, och hade ­varit chef för typiskt manliga verksamheter: stål, skog och tung ­industri. Men en kvinnlig ekonom, det blev tydligen för mycket för stålmännen.
Kvinnan fick i alla fall jobbet, och gjorde ett strålande arbete. Detta i sin tur ändrade klimatet för kvinnliga utnämningar högst markant på företaget.
– Som alltid; enskilda, duktiga kvinnor bryter mer ny mark än alla föredrag om jämställdhet.

Vidare tror han att kvinnor måste in på bred front, som linjechefer i verksamheterna. Att bara titta på bolagsstyrelserna blir fel, det är som chef man lär sig det man behöver kunna för att göra ett bra jobb i en styrelse.
– Kvinnor måste lära sig att sätta sig längst fram, tala högre och ta för sig mer.
– Om man frågar en man om han tror att han klarar något säger han bara ”ja”. En kvinna frågar andra vad de tycker: ”tror du jag klarar det?”

Percy menar att den som vill bli chef kan glömma det där med ”balans i livet”. Men i dag visar många undersökningar bland studenter och unga i näringslivet att de prioriterar just detta. Vad säger det om den nya generationen företagsledare?
– Jag tror att när det kommer till kritan så är det många som vill kunna vara med och påverka saker. Man söker inte chefskapet i sig utan man vill kunna förändra saker, ge sig in i nya länder, medverka till integrationen i Europa. Det är ju svårt att göra skillnad som vanlig anställd.
En sak som ändrats på senare år är kommunikationstekniken. En företagsledare kan kalla till videokonferenser istället för att tillbringa halva tiden på resande fot.
– I min roll har jag ju kunnat påverka väldigt mycket. Och jag har jobbat väldigt mycket, så just det här med balans i livet är jag kanske inte rätt person att fråga. Att jobba jämt går ju inte, men det går inte att komma ifrån att det går åt mycket tid, och att vissa perioder kan vara värre än andra.
– Visst kan man sträva efter balans i livet, men man ska inte tro att man kan få allt – karriär, familj och en massa tid för fritidsintressen. Dygnet har bara 24 timmar.

Själv är Percy mån om att använda dygnets timmar väl. Det är mycket som ska uträttas innan målet är nått och 10 miljoner företag har startats.
– Det här är mitt livs viktigaste projekt. Det största. Och det sista.   •••

LÄS MER OM HAND IN HAND >>>

Leave a comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *